1725
Jag har gjort nagot fruktansvärt.
Sahär i efterhand inser jag hur fel jag handlat, men gjort är gjort.
Jag har raderat 90 % av min vänskapslista pa Facebook.
Antagligen mognade jag till för en sekund och insag vanvettet med hela cyperkonstellationen. Eller var det bara en mindre hjärnblödning, vad vet jag.
Har man inga vänner pa Facebook har man inga i verkliga livet heller. Sa är det ju.
Jag kommer att vara lite off, layed back och upptagen de närmsta manaderna, men frukta ej, ni känner ju till bakgrundsstoryn. Och dessutom har jag annat att spendera mitt liv med.
Jag dansar pa rökiga klubbar, käkar döner (tysk-turkisk specialitet) och dricker alkoholfria drinkar. Träffar vackra människor, tränar sa det star härliga till, och later mig skämmas bort. Till den milde grad, dessutom.
Tillbaka till de alkoholfria drinkarna; Jag har hittat min favorit med kokos och ananas, Hawaii Kiss, och första slurken leder dig rätt in i paradiset för en tiondels sekund. Tacka gud och Agneta Merkel för denna lyx.
Tänkte dela med mig av en liten del av Berlins utbud, nämligen en viss affär för kulinariska livsnjutare.
Den ligger pa Hackescher Markt, en mycket stilrik stadsdel präglad av fikaställen och inredningsbutiker, gamla byggnadsfasader och horor. Det är fascinerande att se dessa kvinnor, promenerandes i vita larstövlar med decimeter höga plataer och korta sma billighetsjackor, pa jakt efter betalande stamkunder paväg hem fran jobbet.
En annan del i näringskedjan heter "Hemlösa". Igar till exempel satt jag uppkurad pa Starbucks och höll min välfyllda blasa sällskap samtidigt som jag väntade pa min fikadejt och gottade mig lite smatt. Snörvelmurmelsnark nadde mitt öra och i gröna sammetssoffan snett till höger satt denne man med ansiktet mot bröstkorgen och sussade. Han bar skitiga jeans, en daligt tät vinterjacka och skor snörade med presentsnöre. Där satt han. Där satt jag, Louise fran Sverige mitt uppe i mobil- och blaskaos, i andra änden av rummet tanten med lila blommor prydligt instuckna i hardaste harknuten, affärsmannen med kostym och Apple-laptot, kulturprissen med röda lockar, stickad mormorströja och den där gulnade gamla boken vilken snarare sag ut som en accessoar än läsverktyg, kärleksparet som drack Latte macciato pa franska, och ytterligare nagra individer jag inte kan minnas just för stunden. Denna kultur- och människormix till trots, passade den hemlöse inte in.
Man bad honom att lämna stället, och det gjorde han. För fem minuter. Sedan kom han tillbaks, sjönk ned i soffan och sov anyo som en stock. Bekvämt sag det inte ut, varken utstyrseln eller ställningen, men vem vet hur hans natt sett ut? tänkte jag.
Nästa typ stövlade först ett par timmar senare in (man kan fördriva ganska sa manga timmar där salänge man är rik och välbärgad, som jag nu rakar vara), och han var sannerligen snäppet mer iögonfallande. Han gick fram till var och en av besökarna, men blev avvisad av samtliga. Vi (jag och min vän som ätnligen uppenbarat sig) stod näst pa tur och med tarar i ögonen pekade mannen pa sina felande tänder och därefter i sin handflata. Vi förstod inte riktigt, men det huvudsakliga ärendet var, begrep även jag, pengar. Eller mat. Han fick ett par mynt, och fortsatte sedan sin vandring genom rummet. Pa tillbakavägen kom han ater till oss, grep at sig min väns macka, delade pa brödskivorna och studerade innehallet, rynkade pa näsan och slängde tillbaka mackan pa bordet. Tack för kaffet, sa vi.
Har fortfarande inte riktigt kommit fram till mitt huvudärende. Här kommer det;
Denna affären är en njutning för likväl ögat som smaklökarna. Det är en slags bod som erbjuder riktigt fina matträtter att köpa och ta med hem. Tänk er en restaurang, med sannerligen vällagade kötträtter, sallader i alla de slag, efterrätter (vi snackar inte GB-glass och chokladsas), viner och delikata saser. Innan du bestämmer dig far du se hela utbudet genom en glasskiva, allt prydligt upplagt och redo för att packas ner i genomskinliga plastburkar och följa med dig hem. Därefter pekar du pa vad du vill ha, meddelar i vilken mängd, och betalar. Relativt dyrt, saklart, men jag fenomenalt. Bifogar ett par bilder ifran gardagens besök, och önskar en fortsatt trevlig kväll. Typ.
Sahär i efterhand inser jag hur fel jag handlat, men gjort är gjort.
Jag har raderat 90 % av min vänskapslista pa Facebook.
Antagligen mognade jag till för en sekund och insag vanvettet med hela cyperkonstellationen. Eller var det bara en mindre hjärnblödning, vad vet jag.
Har man inga vänner pa Facebook har man inga i verkliga livet heller. Sa är det ju.
Jag kommer att vara lite off, layed back och upptagen de närmsta manaderna, men frukta ej, ni känner ju till bakgrundsstoryn. Och dessutom har jag annat att spendera mitt liv med.
Jag dansar pa rökiga klubbar, käkar döner (tysk-turkisk specialitet) och dricker alkoholfria drinkar. Träffar vackra människor, tränar sa det star härliga till, och later mig skämmas bort. Till den milde grad, dessutom.
Tillbaka till de alkoholfria drinkarna; Jag har hittat min favorit med kokos och ananas, Hawaii Kiss, och första slurken leder dig rätt in i paradiset för en tiondels sekund. Tacka gud och Agneta Merkel för denna lyx.
Tänkte dela med mig av en liten del av Berlins utbud, nämligen en viss affär för kulinariska livsnjutare.
Den ligger pa Hackescher Markt, en mycket stilrik stadsdel präglad av fikaställen och inredningsbutiker, gamla byggnadsfasader och horor. Det är fascinerande att se dessa kvinnor, promenerandes i vita larstövlar med decimeter höga plataer och korta sma billighetsjackor, pa jakt efter betalande stamkunder paväg hem fran jobbet.
En annan del i näringskedjan heter "Hemlösa". Igar till exempel satt jag uppkurad pa Starbucks och höll min välfyllda blasa sällskap samtidigt som jag väntade pa min fikadejt och gottade mig lite smatt. Snörvelmurmelsnark nadde mitt öra och i gröna sammetssoffan snett till höger satt denne man med ansiktet mot bröstkorgen och sussade. Han bar skitiga jeans, en daligt tät vinterjacka och skor snörade med presentsnöre. Där satt han. Där satt jag, Louise fran Sverige mitt uppe i mobil- och blaskaos, i andra änden av rummet tanten med lila blommor prydligt instuckna i hardaste harknuten, affärsmannen med kostym och Apple-laptot, kulturprissen med röda lockar, stickad mormorströja och den där gulnade gamla boken vilken snarare sag ut som en accessoar än läsverktyg, kärleksparet som drack Latte macciato pa franska, och ytterligare nagra individer jag inte kan minnas just för stunden. Denna kultur- och människormix till trots, passade den hemlöse inte in.
Man bad honom att lämna stället, och det gjorde han. För fem minuter. Sedan kom han tillbaks, sjönk ned i soffan och sov anyo som en stock. Bekvämt sag det inte ut, varken utstyrseln eller ställningen, men vem vet hur hans natt sett ut? tänkte jag.
Nästa typ stövlade först ett par timmar senare in (man kan fördriva ganska sa manga timmar där salänge man är rik och välbärgad, som jag nu rakar vara), och han var sannerligen snäppet mer iögonfallande. Han gick fram till var och en av besökarna, men blev avvisad av samtliga. Vi (jag och min vän som ätnligen uppenbarat sig) stod näst pa tur och med tarar i ögonen pekade mannen pa sina felande tänder och därefter i sin handflata. Vi förstod inte riktigt, men det huvudsakliga ärendet var, begrep även jag, pengar. Eller mat. Han fick ett par mynt, och fortsatte sedan sin vandring genom rummet. Pa tillbakavägen kom han ater till oss, grep at sig min väns macka, delade pa brödskivorna och studerade innehallet, rynkade pa näsan och slängde tillbaka mackan pa bordet. Tack för kaffet, sa vi.
Har fortfarande inte riktigt kommit fram till mitt huvudärende. Här kommer det;
Denna affären är en njutning för likväl ögat som smaklökarna. Det är en slags bod som erbjuder riktigt fina matträtter att köpa och ta med hem. Tänk er en restaurang, med sannerligen vällagade kötträtter, sallader i alla de slag, efterrätter (vi snackar inte GB-glass och chokladsas), viner och delikata saser. Innan du bestämmer dig far du se hela utbudet genom en glasskiva, allt prydligt upplagt och redo för att packas ner i genomskinliga plastburkar och följa med dig hem. Därefter pekar du pa vad du vill ha, meddelar i vilken mängd, och betalar. Relativt dyrt, saklart, men jag fenomenalt. Bifogar ett par bilder ifran gardagens besök, och önskar en fortsatt trevlig kväll. Typ.
