Schultag 1
Aningen tüpiskt var det ocksa att da jag övat mig exceptionellt bra pa att ge en tüsk presentation av mig själv, samt att utbüta ett antal artighetsfraser, fick jag som morgongava chansen att introducera dessa talanger för rektorn. Nu bar det sig bara sa, att varje gang jag fick träffa nüa lärare sa de genast "Ah, jag har hört att du redan är duktig pa bade tal & förstalse. Ska inte vara nagra problem för dig. Häng bara med!".
"Eehh, ich, nein, nein meine essen, aber, AEÄHH, ja." sa jag och latsades skriva nagra krakor i blocket.
Och där satt jag, och fick fragor om kromozomernas uppbüggnad samt definitionen av "metropol". PA TÜSKA?!
Det erbjuds ingen mat i tüska skolor (ja gud sa bortskämda vi svenska ungdomar är), sa därför gick vi i pausen till Netto och köpte Essen. Javisst.
Inatt hade jag för övrigt min första dröm pa tüska.
hier in Zeesen
Jag har ingen aning om vart jag bör börja. Resan hit gick galant, mücket folk överallt och ingen iPod, trotzdem galant. Jag har fatt ett eget rum, med egen musik och stor säng (kuriosa: De har inte sma rektangulära kuddar som vi i Sverige, utan stora, för att inte säga gigantiska, och fürkantiga kuddar.). Utöver detta och lite till har jag även fatt en tüsk Oma (mormor). Att aterge henne är inte det lättaste, men jag steg in i ett hus med sjutusen pinaler (inte farligt olikt min svenska mormor) och ett kök där stora Oma satt pa en stol med ett smutsigt, blommigt (eller, har antagligen en gang varit) förkläde och rensade tomater plockade fran en gigantisk trädgard. En trädgard med tomater, jättebönor, kal, sallad, morötter, pumpor etc etc. Efter rundvisning följde vi med Opa (morfar), som för informations skull bar skogsgröna hängselbrallor under vilka en jättemage lag i trüggt förvar. Tückte mig skümta ett skärp därunder ocksa. Kanske. Naväl, han intrudicerade mig för getter, hönor, katter, gäss och bävrar. BÄVRAR!
Jag tror det var bävrar. Hörde inte vad han försökte säga da gässen SKREK mig i ansiktet. Ljudniva jämförbar med Autobahn, eller mor-dotter-gräl, eller sa.
Det var igar. Visst innehöll dagen flertalet händelser, men jag har icke ro att sitta här länge nog att skriva ned samtliga. Idag? Idag cüklade vi till ett köpcenter och inhandlade skolsaker och ett par ordböcker (min fetish). Hittade även tva superballa ringar för 0,75 Euro stücket! Alltsa, för femton svenska kronor fick jag en horribel apskalle- och en mindre skräckinjagande dödskallering med mig hem, helt galet. Vad kostar en dödskallering i Sverige? Om mitt minne inte sviker mig köpte jag min för 79 riksdaler. Sug pa den!
Nu beger jag mig nedat och hjälper mig süster & nüa vän (hon + jag = "vi" i de flesta sammanhang här pa bloggen) med maten. Som Abendbrot blir det grillning och mozarellasallad. Som sistating skulle jag bara vilja informera om att spraket gar riktigt bra. Eftersom ingen i familjen talar engelska är man sa illa tvungen att lära sig. Dock kom min blivande klasskompis Julia förbi igar, och hon rakade kunna engelska riktigt bra. Nu tedde det sig olämpligen sa att jag pratade svensk-engelsk-tüska och förstod inte ett ord av vad jag själv sa, sa som för att plastra om situationen lite gick jag över till garderoben och sparkade lite i dörren, mumlande "scheisse" nagra ganger, och gick sedan tillbaka och at en bit choklad. Där fick de!
AUF WIEDERHÖREN!
känner vänner
Det gör ont att ha vänner. Det här med att åka ifrån dem hade varit lättare om de
..inte lyssnat när du ringer mitt i natten.
..inte följt med på alla sjuka upptåg du tvingar med dem på.
..inte skrattat tillsammans med dig till tårarna sprutar och magen värker.
..inte gång på gång haft plats till dig när det behövs.
..inte delat med sig av sin vardag och innersta skatter.
..inte haft en större plats i ditt liv än du någonsin kunde föreställa dig.
mod svett & tårar
Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut. Samma sak gäller den gågna natten. För att vara kronologiskt korrekta börjar vi med natten. Jag berättade för min kära vän & kompanjon Emma som åkte till Australien idag att jag faktiskt skulle sakna henne än om jag inte grät när vi tog farväl (hård som man är).
Hon skjutsade mig till hemmet, vi skruvade upp vår hårda musik i bilen, vi kom fram kom ut stod där.
Jag började gråta. Eller nej, jag bölade som en gris. Jävla kompis åk inte ifrån mig, det var ju jag som skulle åka ifrån dig.
Så, det har jag aldrig gjort innan. Jag har aldrig tagit farväl till en vän på det där sättet. Och värre blir det. Än har jag inte åkt och än har jag inte tagit farväl av alla mina älskade.
Idag då? Jo, idag har jag städat mig rum till den milde grad. Skulle jag spotta i 30 graders vinkel mot golvet, hade loskan pinnat iväg mot andra änden av rummet, studsat i väggen och farit tillbaka. Alltså: Aldrig någonsin har jag städat mitt rum så noggrannt som idag. Varför just idag? För att idag kommer släkt och vänner för att ta farväl och äta god mat.
För övrigt är veckan så fullsmockad så jag vet inte riktigt om jag har rimliga tidsperspektiv. Uppenbarligen inte.
Bäst att springa ned till köket och ge mor ett handtag, på fredag bär det av!
slagednösndag
I soffan haver jag nu förpassat mig, efter den segaste söndagen i hela mitt artonåriga liv.
Eller, "efter" är väl feluttryckt då söndagen inte är slut förrän om två minuter (räknat från nu).
Emma är påväg i gamle Bettan för att lätta upp min helgdag en smula.
Som grädde på vad man nu känner för att servera sig har de senaste dagarna avnjutits i Halmstad, sommarstaden. Underbara dagar med god mat, festliga drinkar, intelligenta människor och mjuka lakan.
Morgondagen bjuder på stenarbete i överflöd, roligare blir det inte. Ja gu va skoj ja ska ha! Fast pengar har ingen dött av. (Alltsom oftast är det bristen på denna petitess som skadar.) I vilket fall som helst: Jag måste överleva, eftersom jag har ärenden att uträtta följande sensommartisdag. Nämligen är det min gamla vän Annika, som jag för övrigt inte talar med långt ifrån så frekvent som förr, och jag som ska bege oss ut på fikatrip. Onsdag består av umgänge med Mathilda, torsdag åker jag till Halmstad, fredag gör vi Malmö, lördag tar tåget mig än en gång till Halmstad och sedan är det fem dagar kvar till avfärd. Destination Tyskland denna gången.
Hastaladegsöndag
så vi lever
Livsfara. Det är vad jag, vi, befunnit oss i de tre senaste timmarna.
Vi har: Sju brudar. En bil. Fem säten.
Emmanyblivenbilförare väljer att: Skruva upp musiken.
Adrenalinet: Rusar i samtliga tonårskroppar.
Däcken: Vrålar + släpper.
Ligan: Vrålar. Också.
Svarttaxin från Mc Donalds: Föreslår fest i Kristianstads mest våldsberikade stadsdel.
Ligan: Kommer plötsligt på hur samtliga pappor sagt "senast 22.00" och far hem.
Atmosfären: är fylld av garv och svett.
Vi: lever livet.
Nåväl. Våra fantastiska vänner har ordnat avskedsmiddag för mig och Nagge, med exklusiv mat och många skratt.
Jag kan inte vara mer glad och nöjd över hur kvällen (ur)artat sig. Vilka själar man slagit sig ihop med!
TACK!
-
you know you make me feel so beautiful
Svampkramp
Idag plockar vi svamp. Fast i ärlighetens namn plockar vi inte alls svamp. Vi går och letar svamp, med våra tomma svamppåsar och varandra som sällskap. Någon svamp hittas inte förrän på hemvägen, då vi ser att svampen en gång stod ganska precis exakt i hjulspåren från bilen.
Välkommen
Likt rubriken lyder: Välkommen.
Likt presentationen lyder: Jag är någon särskild, om än en svårdefinierad sådan. Mina intressen är ironi. Annars gillar jag att äta. Det här är min blogg. Den är inte det bästa som hänt mänskligheten, men den tjänar ett visst nöje för er som önskar att läsa om min resa, och mig. Ja läs nu.
