hallo ewen
Igår satt vi och fikade i Friedrichsviertel och njöt av det underbara höstvädret. Hade precis varit på mitt potentiella arbete och snackat. Jo, det är faktiskt så, att det kan gå åt helvete med jubbet. Min lilla uppgift kommer nämligen att gå ut på att råda kunder till smink och parfym. PÅ TYSKA! Jag kan inget om parfymers nötiga dofter eller deras övertoner. Eller vad det nu kan tänkas heta. Ser inte ljust ut. I vilket fall ska jag prova nästa helg. Blir rädd bara jag tänker på det faktiskt. Imagine yourself..
Nåväl, när vi satt där och hade det som mysigast ringde Tom och tyckte att nu var det Halloweenfest för hela slanten.
Bråttom blev det (som alltid när jag råkar vara i farten) men jag meckade det. Plötsligt var jag och mina svarta ögonlock påväg till fest här i Neuenhagen. Jag, Tom och Helge. Jag berättade för Helge att i MITT land minsann, har vi en å med samma namn som det han innehar. Fränt tyckte han.
Kvällen var fantastiskt fin och jag lärde mig att spela Bierball. Prova ej hemma.
Annars händer det ganska mycket. Många bollar i luften och många problem & planer. Lite läskigt och lite spännande. // Lollo, Världen
Fina kostymer på samtliga. Utom mig. Kan ni förresten gissa ålder på dessa?
Tom, en redig man. Öl och vapen - whooooooh
Också Lollo som dricker Jägermeister ur äkta horn. icke nådigt
till din tjänst
Jag är frustrerad. HUR kunde jag vara så blind och blåögd? Kuriosa: blåögda och blonda (som jag faktiskt är här) är relativt ovanliga i Tyskland. -Anyway! Idag missade jag värsta erbjudandet.
I mina knästrumpor och höga skor trippade jag själv mot stationen på Alexanderplats då jag lämnat Jackie på Zara för vidare byxprovning. Ja, där gick jag och var rättså nöjd med tillvaron. Någon stod på fel håll i folkströmmen och jag tyckte allt att han spanade. Visst gjorde han? Eller? Skitsamma var det, för jag skulle hinna till tåg och gud vet vad. Men jo, han mötte upp mig i mitt språng och sa "Hej, du ska få en fribiljett till Felix" och log. (Jävlar vad snygg han var)
En porrbar på andra sidan Ryssland ja, tänkte jag blixtsnabbt och sa vänligt och lite förnärmat "Nej tack", möttes av en gapande mun och ögonbryn uppe på skalpen, och började stega vidare. Bakom mig hörde jag ett "Men det är ju Felix?"
Tåget hann jag med och det var en behaglig åktur, ett äventyr i sig. En zoologisk tur med hundar och resten av all världens farliga rovdjur. Därefter kom o-turen. Nej, inte därefter, men nu, precis nu för cirka tio minuter sedan, då jag läste lite om Berlin. Lite om nattlivet och lite om..
"...ett av de lite finare ställena är Club & Restaurang Felix (lite finare och dyrare men där kan man garanteratblablablabla.."
LOLLO DITT JÄVLA PUNGHUVUD DU TACKADE NEJ TILL EN FRIBILLE !!
Svär och har mig, men det är befogat i livskriser som denna.
Vad pysslar jag med egentligen? Alla bra handlingar kommer man ju på i efterhand. Jag skulle självklart stannat och sagt "Yeah baby, I'll be there, for your service!", eller något annat förförande. Eller kunde jag varit lite trevligt och tagit det jävla kortet, bara för att göra honom glad. Han gjorde ju sitt jobb och delade ut fribiljetter till de han ansåg kunde behöva sådana, antar jag. Nåväl, gjort är gjort. Eller, ogjort. Mitt livs fräckaste utenatt är ju bara ivägflugen som på vingar. Jag har ju annat för mig. Kan ju sitta och äta chokladpraliner i soffan mellan Daggie & Bernd i helgen istället. Går precis lika bra.
De där knästrumporna alltså. Ska ha dem på mig imorgon också och hoppas på lycka precis där, precis så, fast med en hint av normalbegåvning.
http://www.ota-berlin.de/blog/berlin-general/2009/07/07/felix-the-flashiest-and-richest-club-in-berlin/
Amen fattar ni ?
chacha
Har angrat mig. Detta ska bli en modeblogg, och denna modebloggen avslutar sin karriär som rese-livs-matablogg. Jag ska säga "Chacha" innan varje inlägg, jag tänkte ta en "outfit-bild" varenda morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll, och sedan ska jag börja powerwalka ocksa. Ja det ska jag. Fan vad bra detta blir. Sa blir jag rik och kan ga pa tyska Blog awards.
Det jag vill fa sagt är, att jag älskar mig nya tröja och den verkar tycka skapligt bra om mig ocksa.
Hej renen.
det går bra nu petter
Vad hände? Gled på räkmacka gjorde Lollo och fick jobb
på en av Tysklands största kosmetik- parfymerikedjor!
klubbandin
Igår var det utgång som stod på schemat. Jag kan inte sammanfatta kvällen. Den var så sjuk. Vi provade tre barer innan Soda Club. Vi drack så för många cocktails. Vi träffade så många människor. Vi skrattade så mycket. Vi dansade till klockan åtta imorse. Vi svor på att göra om det.
Bildbomb dåra.
Serverade oss medtagen alkohol på en uteservering. Prova ICKE hemma!
Garvet!
Nästa bar. Goda drinkar och puffar att sitta i om man ville. Det ville vi.
Sedan ville vi upp igen..
Mötte upp våra två bögkompisar in the Subway. Här posar Leon och Lollo.
Bögarna drog in på Soda och vi skulle bara plocka ut lite pengar.
Inte då. På vägen dit blev vi indragna på Bad Taste-party och där
vi svängde våra lurviga en sväng. DET var roligt!
Tjugofyra bravader senare (lite får hållas hemligt) klubbade vi som aldrig förr.
Tre våningar. En våning för techno, en för rock och en för uptodate-music.
Harrys, släng dig i väggen.
Min kommentar här får nog bli "HAHAHAHAHA". Eller håller jag tyst.
.
Nej men jag håller tyst här också tror jag.
Fyfan vad roligt jag hade. Vi hade. Alla hade. Ni skulle bara veta.
Jag håller här för idag, och hoppas jag kunnat återge en liten skvätt
av hur oreglerat det gick till. Hemma var man tio imorse. Lite trött då.
Sov två timmar och sedan skulle man vandra på muséum. perfekt
titeln
Till att börja med, tog jag och Jackie oss en promenad i rikting Starbucks. Varför benen alltid bär ditåt vet man inte, men så blir det gärna. En Chailatte för moi, och en mixomaxaschrimpfaluskanågot för henne. Ju svårare dryckesnamnet är att uttala, desto dyrare är den, har jag efter lite erfarenhet kommit fram till.
Låt oss sitta ute, tyckte vi. Det gjorde vi. Med vantar, halsduk och filtar satt vi där, i blåsten, i stressiga Berlin.
Latten var godare än vanligt och vinden hårdare än vanligt. Soligt var det inte heller. Men vad gjorde väl det?!
Man kan fika på två sätt. Nej, man kan fika på artonmiljarder sätt, men huvudkategorierna är två.
Antingen köper man sin dricka (och macka, om man så önskar. Kaka går också bra) och dricker den. Sedan kan man säga; "Jag har fikat." utan att ljuga.
Man kan även köpa sin dricka (och macka, om man så önskar. Kaka går också bra) och dricka den. Utöver det sitter man och njuter av att man har det så bra att man kan lägga någon timme av sitt liv till att bara njuta. Man fångar dagen och man pratar om vad man kan tänkas vilja prata om. Igår jämförde vi våra liv. Hon har hushållerskor och chaufför. Vet inte hur man tar bussen. Jag har tagit bussen på egen hand sedan jag var..Ja, det minns jag inte nu. Det var häftigt. Två så olika liv, på varsin sida av jordklotet, är plötsligt ett gemensamt leverne på en uteservering utanför Starbucks. Fantastiskt ändå..
Det var en av tre favoritsaker från gårdagen. De andra två tänker jag inte berätta. Då blir detta en dagbok.
Men wow, vad glad jag var när jag mitt i natten satt på S-bahn hem. Perfekt torsdag i Berlin.
tänkte Lollo.
917364
724988
684243
gåglar
En dålig sak som representerar ungefär 73 % av all dålighet är det faktum att Spotify inte finns tillgängligt.
Och inte kan man se alla videos på Youtube heller. Man vet inte vad man har förrän man inte längre har det.
Saknar inte kon förrän båset är tomt, så att säga.
Hur som helst, lyssna på den här:
http://www.youtube.com/watch?v=wMIGQp4YhuU
För farmödrar och pappor som inte är så haja på intenätet och vad det innebär:
1. Markera länken. (Vet ni inte riktigt hur det går till ger jag upp redan här och hänvisar er till verkligheten, 2000-talet)
2. Högerklicka och "kopiera".
3. Googla er in på Youtube. (googla finns som verb i SAOL va?)
4. Högerklicka och "klistra in" länken i sökfältet på sidan.
Fan snackar jag om?!
Glöm allt jag sagt & skrivit! Länken ska självfallet klistrat in i adressfältet ovan. Puh, jag behöver sova. Uppenbarligen. Lyssna på låten, den är fin och jag lyssnar minst en gång varje kväll innan sängen kallar.
"Es kann besser werden" betyder "Det kan bli bättre". Och videon är så bra den också. Mycket nöje.
(Imorgon går jag med familj på restaurang. Grekisk restaurang.)
barabildbildbara
Har haft en awesome helg i Berlin. WOW
Lollo
Jackie
Oktoberfest i stan JADÅ
Glider utanför Lafayet
I väntan på taxin. (maten)
Sedan gick det bara utför. Outfit: vadmanhittarimormorsgarderobgårbrabaradetvärmer
jag tala svenska
Efter en trevlig (rutiner till trots) skoldag, begav jag & Clara oss till Berlin, Warschauer Strasse.
En olokaliserad Clara utan minsta koll på hur och vart vi borde gå för att nå målet, hade Gud vid sin sida och tog oss till Ary & Paula som satt och mumsade på varsin kaka. Inte mitt på vägen, naturligtvis, men på ett café.
Tillsammans skulle vi ta oss till nästa café, och där avnjuta något smaskigt för själen. Nästa café låg på andra sidan gatan. Där satt vi med våra chica varmdrycker (jag med Chailatte, som låter coolt och innehåller inget kaffe alls) och pratade quatsch (slå upp, bitte). Det var mulet, det blåste, men det gjorde oss inget. Med höstjackor och sol i sinnet uthärdade vi en timme utan problem. En timme. Efter en timme och någon minut därutöver blev det problem. Lite kallt. För kallt för att sitta kvar. "En snabbis på toa först", tyckte jag och fick medhåll. Kissad och klar kom jag ut med byxorna glömda vid anklarna och gav plats på toalettsitsen för Clara. Nej, byxorna var på, men typiskt hade det varit. *Fnissar*
Två tjejer som jobbade på cafét stod och småpratade bakom disken. "Ryssar" sa Paula och nickade bort mot tjejerna. Inte då! Det var svenskar av det svenskaste slag minsann. Jag missar aldrig en chans att få tala svenska och därmed för en gångs skull göra mig förstådd, så jag knatade bort och sade "Är det inte svenska jag hör?" och började samtala. Här kommer det jobbiga. Min första mening var i princip den enda jag kunde fullfölja (hör till saken att jag repeterat den i huvudet ett par gånger innan jag slog sak i verket (kan man säga så? Hihi, antagligen inte. Skiter jag i.) och uttalade. Därefter följde en röst såååååm taaalade såhäääääär på veeeeeldiiiigt informääääll meeeen fisfornaaaaaaam sveeeeenskaaaaa. Jag kunde inte längre tala snabbt och flytande. Lät som en drogpåverkad nyhetssnackare utan den blekaste om hur man som bäst formulerar sig på normal svenska. Inte nog med detta. Inte nog med mina simpla 3-årsmeningar som inte passade mitt ordförråd för två ören. Nej inte nog med det. Till råge på detta officiella misslyckande som svensk, bytte jag omedvetet ut "jag" mot "ich" i varenda mening, samt drog till med "genau" ett par gånger då jag instämde på vad de sade. Clara frågade någonstans i slutet vad vi pratade om, och då svarade jag henne att "Aeh, bara lite om Sverige, språket, jobb och sådära.. Ehum, oj! Där blev det svenska. Eller eh, ups, endschuldigung. Jetzt kann ich auch nicht med Schwedisch reden."
Därifrån gick jag med ett förtvivlad ansiktsuttryck, och ett lite sämre självförtroende. Ska aldrig mer prata med en svensk utan att tänka mig noga för. Kanske ska skriva upp lite meningsalternativ på en lapp, ifall om jag kommer bort mig?
SES
Vilken helg, vilken helg.
Vi steg in i en rökig bar. Det var relativt mörkt, och "cooler than me" spelades inte bara i bakgrunden, utan även ganska så mycket överallt. Ary kände ägarna och vi gled förbi människorna på första planet för att etablera oss i ett annat rum. En stor pizza till mig, och en "Malibu beach". För att vara alkohol var den oväntat god. Det gick till och med att dricka för att man var sugen, och inte bara för att bli full. Full skulle ingen bli. En drink var, för att det var fredag och för att det var en rökig bar någonstans i Berlin (är inte så haj på vad alla diverse ställen heter, än).
Folk rökte vattenpipa och cigaretter. Min nya fina blus stank. Jag tycker för övrigt att det är orättvist att jag ska behöva vara passiv rökare. Från min första stund här på jorden till min sista antagligen. Min nya fina parfym "Femme, Hugo Boss" stank inte längre. Luktade inte längre ens. Jag luktade mest rökig bar någonstans i Berlin.
Det gjorde inte så mycket när jag tänker efter, kvällen var ju fin.
Vi var hos Lea, en tjej från Einsteingymnasium, och lagade mat. Killarna mot tjejerna. Grekiskt mot kinesiskt. Vi snurrade flaskor och dansade. Jag dansar gärna. Det är lite lättare att uttrycka sig då. Tyskan ni vet?
Idag drog jag & Bernd på äventyr. Hästlöpning! Det ni. Det var fint och stiligt. Eller hur beskriver man det? Fin sport, det där. Var tredje kvinna jag sprang på bar hatt. Färger, former och material fanns det gott om. Finns* det gott om. Alla var så urtjusiga. Tyckte de själva iallafall. Detta event sker två gånger årligen, i Hoppegarten. Hoppegarten. Där kliver jag oftast av S-Bahn. "Kejsar-Bahn", för att kungen var trogen besökare till Hästaloppet. Ingen bil hade kungen (eller vad vet jag), så han tog die S-Bahn hit. Det är sant fakiss.
Nåväl, man avnjuter ett lopp, går och super/äter, tittar ett till, super/äter, ett till super/ranglar hem.
Alltså, vi söp inte speciellt mycket. Men vi bettade. Jag bettade för första gången i mitt liv. Och vet ni? Jag vann.
Två gånger på raken.
Och det där var bara förrätten.
Hästlöpning är en familjegrej. Söta ungar, tro det eller ej.
Lollo på första plats. Fotar och har sig.
Praktexemplar. Tjusig tycker jag.
De rusade förbi och adrenalin steg i mig också. Jag som bara stod där..
Också Bernda med kameran! SES
