till din tjänst
Ändrar tillbaka mig! Ändrar mig och börjar tokblogga! Två inlägg på en kväll är icke dåligt av en som mig.
Jag är frustrerad. HUR kunde jag vara så blind och blåögd? Kuriosa: blåögda och blonda (som jag faktiskt är här) är relativt ovanliga i Tyskland. -Anyway! Idag missade jag värsta erbjudandet.
I mina knästrumpor och höga skor trippade jag själv mot stationen på Alexanderplats då jag lämnat Jackie på Zara för vidare byxprovning. Ja, där gick jag och var rättså nöjd med tillvaron. Någon stod på fel håll i folkströmmen och jag tyckte allt att han spanade. Visst gjorde han? Eller? Skitsamma var det, för jag skulle hinna till tåg och gud vet vad. Men jo, han mötte upp mig i mitt språng och sa "Hej, du ska få en fribiljett till Felix" och log. (Jävlar vad snygg han var)
En porrbar på andra sidan Ryssland ja, tänkte jag blixtsnabbt och sa vänligt och lite förnärmat "Nej tack", möttes av en gapande mun och ögonbryn uppe på skalpen, och började stega vidare. Bakom mig hörde jag ett "Men det är ju Felix?"
Tåget hann jag med och det var en behaglig åktur, ett äventyr i sig. En zoologisk tur med hundar och resten av all världens farliga rovdjur. Därefter kom o-turen. Nej, inte därefter, men nu, precis nu för cirka tio minuter sedan, då jag läste lite om Berlin. Lite om nattlivet och lite om..
"...ett av de lite finare ställena är Club & Restaurang Felix (lite finare och dyrare men där kan man garanteratblablablabla.."
LOLLO DITT JÄVLA PUNGHUVUD DU TACKADE NEJ TILL EN FRIBILLE !!
Svär och har mig, men det är befogat i livskriser som denna.
Vad pysslar jag med egentligen? Alla bra handlingar kommer man ju på i efterhand. Jag skulle självklart stannat och sagt "Yeah baby, I'll be there, for your service!", eller något annat förförande. Eller kunde jag varit lite trevligt och tagit det jävla kortet, bara för att göra honom glad. Han gjorde ju sitt jobb och delade ut fribiljetter till de han ansåg kunde behöva sådana, antar jag. Nåväl, gjort är gjort. Eller, ogjort. Mitt livs fräckaste utenatt är ju bara ivägflugen som på vingar. Jag har ju annat för mig. Kan ju sitta och äta chokladpraliner i soffan mellan Daggie & Bernd i helgen istället. Går precis lika bra.
De där knästrumporna alltså. Ska ha dem på mig imorgon också och hoppas på lycka precis där, precis så, fast med en hint av normalbegåvning.
http://www.ota-berlin.de/blog/berlin-general/2009/07/07/felix-the-flashiest-and-richest-club-in-berlin/
Amen fattar ni ?
Jag är frustrerad. HUR kunde jag vara så blind och blåögd? Kuriosa: blåögda och blonda (som jag faktiskt är här) är relativt ovanliga i Tyskland. -Anyway! Idag missade jag värsta erbjudandet.
I mina knästrumpor och höga skor trippade jag själv mot stationen på Alexanderplats då jag lämnat Jackie på Zara för vidare byxprovning. Ja, där gick jag och var rättså nöjd med tillvaron. Någon stod på fel håll i folkströmmen och jag tyckte allt att han spanade. Visst gjorde han? Eller? Skitsamma var det, för jag skulle hinna till tåg och gud vet vad. Men jo, han mötte upp mig i mitt språng och sa "Hej, du ska få en fribiljett till Felix" och log. (Jävlar vad snygg han var)
En porrbar på andra sidan Ryssland ja, tänkte jag blixtsnabbt och sa vänligt och lite förnärmat "Nej tack", möttes av en gapande mun och ögonbryn uppe på skalpen, och började stega vidare. Bakom mig hörde jag ett "Men det är ju Felix?"
Tåget hann jag med och det var en behaglig åktur, ett äventyr i sig. En zoologisk tur med hundar och resten av all världens farliga rovdjur. Därefter kom o-turen. Nej, inte därefter, men nu, precis nu för cirka tio minuter sedan, då jag läste lite om Berlin. Lite om nattlivet och lite om..
"...ett av de lite finare ställena är Club & Restaurang Felix (lite finare och dyrare men där kan man garanteratblablablabla.."
LOLLO DITT JÄVLA PUNGHUVUD DU TACKADE NEJ TILL EN FRIBILLE !!
Svär och har mig, men det är befogat i livskriser som denna.
Vad pysslar jag med egentligen? Alla bra handlingar kommer man ju på i efterhand. Jag skulle självklart stannat och sagt "Yeah baby, I'll be there, for your service!", eller något annat förförande. Eller kunde jag varit lite trevligt och tagit det jävla kortet, bara för att göra honom glad. Han gjorde ju sitt jobb och delade ut fribiljetter till de han ansåg kunde behöva sådana, antar jag. Nåväl, gjort är gjort. Eller, ogjort. Mitt livs fräckaste utenatt är ju bara ivägflugen som på vingar. Jag har ju annat för mig. Kan ju sitta och äta chokladpraliner i soffan mellan Daggie & Bernd i helgen istället. Går precis lika bra.
De där knästrumporna alltså. Ska ha dem på mig imorgon också och hoppas på lycka precis där, precis så, fast med en hint av normalbegåvning.
http://www.ota-berlin.de/blog/berlin-general/2009/07/07/felix-the-flashiest-and-richest-club-in-berlin/
Amen fattar ni ?
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Litet pundhuvud vart du nu ja.
Dock är jag också ett, du har ändrat dig om bloggandet och jag hänger inte med, what is your final decision?
Postat av: Gunilla Sörensen
Våran Lollo i ett nötskal! :-)
Trackback
