redahead

Godkväll, får jag väl börja med att säga. Egentligen passar det inte riktigt min nuvarande dygnsrytm, men det ser bra ut. Tänkte nämligen (för ganska exakt tre timmar sedan) att "En liten powernap på den här dagen?"
Sagt och gjort. Fast liten..



Stegen upp ur sängen imorse var påfrestande för min halvdöda kropp och vädret ute var, svart. Svart råkar vara min älsklingsfärg så "TJOLAHOPP!!" skrek jag som om jag vunnit 50 kronor på Triss och älgade ner i köket. Vips satt jag på stolen och väntade på frukost! Det är sant. Dagmar hjälper. Jag äter ju. Det är halva görat.

Kemitimmen. Jag unnade mig lite semester på grannens axel och kände att trots Frau Langfelds fängslande föredrag om oxidationstal under hauptgruppen och nebengruppen ville jag dö. Har ni aldrig känt den känslan? Tröttheten tar över allt och får man inte lägga sig och blunda funkar ingenting!

Jag dog inte, anmärkningsvärt nog, och fick följa med franskeleverna ins Kino. (Tycker gott att ni kan lära er lite ni med) Inte för att jag på något vis haft en enda fransklektion, men med två vänners hjälp övertygade jag rektorn om att jag är ju trots allt här med huvudsyftet att lära tyska. Och undertexten torde ju vara skriven på just, tyska?

En tur på Alexa (köpcenter) och en piggare Lollo senare satt jag plötsligt i en biosalong. Röda säten som vanligt, men inget godis, som ovanligt. Nöjde mig med att knapra på Teresas medtagna äppelklyftor. Festligt det med.
Wie gesagt, där satt Lollo. Äppel-Teresa till höger, en jätteskara ungdomar från olika skolor baktill, fritt till vänster, och dagens höjdpunkt rakt fram. En jude! Och jag som alltid undrat hur den dära myssen sitter fast. Kalott, kotlett, eller vad den nu heter. Kunde inte hålla mig. "Öh, how sitzen you hat fast?" frågade jag, och fick till min förvåning veta att den bara låg där. Huvudformad och utan klämmor. Fascinerade i höstblåsten tycker jag.
Sedär, lite allmänbildning får ni på köbed.

Filmen handlade om ett kemistpar som i det lyckliga slutet (vet inte om jag varit så jävla lycklig trots allt) fann radium. På franska. På franska fann de radium och på tyska svischade undertexterna förbi som om någon bytte lite extra snabbt bara för att. Måste fnissa lite för mig själv, för det är väl ändå lite typiskt mig? Vad hade jag egentligen där att göra? Helst på fel plats, av fel anledning, vid absolut fel tidpunkt (tiden var undantagsvis inte helt klandervärd) och gärna alldeles för tunt klädd.

Dagen avslutades med en baguett för oss ("oss" är ännu inte officiellt definierat, men det hör inte till det väsentliga). En varsin baguett, på en gemensam bänk, på Hackescher Markt, i höstblåsten, i Berlin.