redahead

Godkväll i blåsten. Har hört att det stormar där i Svealand?
Inte här. Men det regnar. Rättså kontinuerligt också.

Jag tänktehärmed leverera en liten uppdatering för er som är nyfikna. En fredag-lördagsuppdatering, det får räcka. Det började med att vi slutade skolan. Jag, Ary & Paul drog hem till Paul och klappade en hund, åt fryspizza och avnjöt en sjuk film. Umgänge helt enkelt. Berlin därefter. Jag följde inte med, då jag hade min afton vigd åt en fest i staden lite senare på kvällen. Jag & Konrad från min förra skola var bjudna på fest. På hans storasysters fest. Varför var jag bjuden? Jo, för att denna storasyster hade bott i Stockholm ett år och hennes kompis som också bodde i lägenheten kom från Lund. Hur fiffigt planerat som helst.

Svarade Konrad på sin mobil när det började dra ihop sig? Gjorde han det?!
Självfallet inte. Och sur så in i gudars skymning var jag. För att leva ut mitt sura jag fullt ut lade jag mig i soffan och tröståt ett äpple. Och ett till. Bernt traskade in i rummet och jag fick hela mitt drama berättat, på knagglig tyska givetvis.

"Ska vi ta och åka till Eastgate och shoppa lite då? Det får dig kanske på bättre humör?" frågade Bernt, på tyska givetvis. Klockan var kvart i åtta på kvällen och den gesten var så vänligt menad och jag blev helt ställd. Han bryr sig nämligen inte ett jota om allt vad kläder heter, men väl framme gick han med mig i varenda affär i köpcentret. Kommenterade skor, bjöd på glass, och var ett gott umgänge. Ca 8 skoaffärer hann vi med innan stängning tror jag.

Hemma igen hade Konrad ringt, och efter ett lager mascara och vrålåk till die S-Bahn-station var jag på min väg till Berlin. blablablabla. Lägenheten där festen befann sig var fantastisk. Inte fantastisk som i trendig och exklusiv. Nej. Fantastisk som i konstnärlig & fattig. Färgen flagnade på väggarna, det var relativt mörkt, ingen värme, få möbler och bra musik. Där i den dunkla träinredda våningen minglade människor omkring, och jag likaså. Jag fick tala mer svenska än jag gjort de senaste sammanlagda tre veckorna, och det var underbart. Äntligen slapp jag verka verbalt handikappad och kunde faktiskt få sagt precis vad jag önskade.

Någonstans mellan ett glas vin och en kissepaus blev jag introducerad för Ben. Ben var en mörkhårig fransman som talade flytande tyska & engelska, utöver franskan. Vi talade om allt mellan himmel och gjord, och det gladde mig så att gång på gång överraskas av hur sofistikerade individer man kan hitta där man minst anat. Medelåldern på tillställningen låg runt 25. Det gjorde inget.

Det var så perfekt. Så perfekt att mingla i Berlin, i en lägenhet som kostar 28 Euro i månaden, och bara ta in alla intryck & dofter med hela kroppen. Ett glas vin i handen, hemtrevlig musik i bakgrunden och människor som var intressanta. Som rest över hela världen, som pluggade till läkare, som hittat en byrå på gatan, som inte kunde cykla, och som tyckte att erfarenheter utvecklade. Ja, där var jag. Försök förstå.


Jag kommer aldrig att kunna förmedla atmosfären, men jag bär på minnena inom mig. Det är det största.




Idag for jag & Bernt till ett muséum två timmar iväg. Det var mysigt.
Pizza åt vi också. På en italiensk restaurang.
Jag vill köpa skor.
Jacka också.
VeraWang, en parfym. En dyrgrip, och jag tänker köpa den.
Dessutom har jag 15 % rabatt på Zara. Kontakter ni vet.
En kram från sängen i Neuenhagen, Berlin, Tyskland.














Konrad. Enda bilden jag fick från tillställningen. Hade annat för mig.



Jag. Fast det ser ni ju.



Kommande skoinvestering. Balla tycker jag.


Kram, än en gång.