en stund i solen
Här är det bra. Nej, underbart bra. Solen har skinit hela dagen och ett Berlin en solig höstdag i september är precis vad en människa behöver för att andas energi inför kommande mörkare kvällar. Efter en kort skoldag tog jag S-Bahn till centrum. Iklädd endast skjorta (nåväl, byxor hade jag ju också) satt jag på mitt säte, med solen i ansiktet och Winnerbäck i öronen (nåväl, där får han ju inte plats men ni fattar). Människor klev på, klev av, sov, tjoade, tjimmade och jag såg det hela som i en film. Som i en film utspelad utifrån mina ögon. "Vart tog den där elden vägen?" sjöng Lasse medan jag synade en dam mitt emot som gång på gång tappade huvudet från handflatan. Jobbig dag, tänkte jag, och tyckte att Lasse sjöng rätt. Gnistan fanns där inte idag. Inte hos damen.
Hos mig fanns den. Mer än någonsin.
Jag klev av, hade en timme till förfogande innan Jaqueline skulle mötas upp någonstans. Det vankades nämligen bummeln idag. Igen. Jag och min skjorta (och min kattpiss-stinkade väska, givetvis) strövade utan mål. Jag gick förbi en trio som spelade livemusik bakom ett gitarrfodral på marken. Jag satt mig på en bänk, med solen i ansiktet, och lyssnade. Så avslappnande det var. Nackdelen var dock att människor ilade förbi, mellan mig och musiken, och ljudet gick inte riktigt fram. Ingen annan bänk inom synhåll. Hepp. Men där, precis framför gruppen, satt en tjej i min ålder lutandes mot en reflexstolpe. Hon hade säckiga byxor och rufsigt hår. Jag hade klackar och skjorta. Kunde hon sitta där på marken och skita ner sig lite bara för att få fånga stunden, kunde jag också. Jag slog mig ner (läs: snubblade mig ner) och struntade i att jag såg malplacerad ut. Det var skönt. Solen värmde vänsterkinden och jag blundade. Stampade lite takt emellanåt, och gladdes åt att jag var just här, just nu.
Mellan stressade människors korståg tvärs över torget lyckades jag knäppa ett par bilder. Killen som trummade bongotrumma kom fram och bad att få se bilderna.
Han fick se bilderna. Jag fick mer musik. Vi fick en stund eftermiddagssol i Berlin.
jag läser mellan raderna och det råder inga som helst tvivel på att du har det bra :) vad jag är glad för din skull! i onsdags var det årets första studentfest, och jag tänkte och pratade om dig hela kvällen. vill så gärna att du ska va här med mig och uppleva detta året tillsammans med mig, ingenting är sig likt nu ju. ha en fantastisk dag i alla fall och ha mig i tankarna när du sitter på en bänk i Berlin och njuter av livet! i don't shine if you don't shine <3
Läser. Som ljuv musik. LW kan hjälpa en att beskriva känslan. Jag förstår.
"Det var längesen... Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Drömmarna och vindarna hjälps åt å så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger: Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen? Sånt är livet nu! Förlåt om jag är bitter å cynisk men du vet hur det kan va! Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill
ha det som jag. Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver å nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver!..."
Jag tänker att vi är lika gumman! Njut livet och stunden. Det är din tid nu!
Puss från MosA
Mer musik & höstsol åt foket! Å mer Louise i skrivande form åt oss som älskar att läsa det hon skriver! <3
